Möte med fröken Rosén

Två nya klasser i Sv1 i år – alltid lika spännande (och lite pirrigt) med det första mötet. Hur ska vårt samarbete bli? I mina klassrum brukar jag raskt (efter en kort tal/presentationsövning så att alla elever har sagt något högt i klassrummet) läsa ett utdrag ur Ellen Mattsons roman Poetens liv – ett utdrag som alltid (ja, faktiskt hittills alltid) givit grund för goda samtal både om hur ett klassrumsklimat ska vara och vad vitsen med svenskämnet egentligen är.

Utdraget kommer från romanens inledning, där jagberättaren beskriver det som sker på uppropsdagen i den nya gymnasieklassen. Jag sätter in eleverna i kontexten, vi kan resonera om att de bara för några dagar sedan befann sig i samma läge… och sedan läser vi. Eleverna har texten framför sig, och jag läser högt.

I utdraget håller klassföreståndaren fröken Rosén en liten utläggning om svenskämnets betydelse för sin nya klass. Hon gör det med energi, passion – men också med ironisk ton och en ganska konfrontativ stil. När eleverna efter läsningen får resonera med varandra om textavsnittet (först i smågrupper och sedan i helklass) brukar olika synpunkter på det som beskrivits komma fram. Jo, energin, passionen och kunskaperna som fröken Rosén visar gillar många elever. Men den ironiska tonen och den vassa repliken gillar (nästan) ingen. Vi talar om att känna sig underlägsen, att bli rädd – och vad sånt gör för inlärningsförmågan. Men vi pratar också om en elev i texten som säger emot frk Rosén, och vad som händer då. Vi talar om att kunna formulera sig och att mötas i olika ståndpunkter. Det brukar bli riktigt bra samtal där vi genom att titta på ett helt annat klassrum och vad som händer där också indirekt sätter upp spelreglerna för hur vi vill ha det i vårt.

Sedan talar vi om det fröken Rosén målar upp som svenskämnets syfte. Det är något mycket mer än att ”kunna skriva en prydlig liten uppsats” – har talas om att upptäcka och utforska, om språket som liv och livsrum. Oj! Kan svenska vara allt det där? Vi får möjlighet att resonera om att bli den som äger sina egna möjligheter, om att rustas för att själv kunna komma vidare… ja, faktiskt om egenmakt och agens och myndighet. Om en bildningsresa.

Mötet med fröken Rosén får oss tala om vilka vi vill vara och vilka vi vill bli. Och bättre början kan väl en svenskkurs inte få?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.