Etikettarkiv: Nätfynd

Läsning är inte ett ”ensam-jobb”

Tack Rolf Ekelund i Svensklärargruppen på fb (ja, det finns numera många yrkesrelaterade grupper/nätverk på den sociala arenan – väl värda att finnas i. Man får så många bra tips) som delade denna intressanta artikel om hur en dansk lärare arbetar med sakproseläsning i sin åk 9. Jag ser OMEDELBARA kopplingar till den metakognitiva diskussionen om läsning som företeelse (det vi till vardags benämner ”lässtrategier”) – och faktiskt ett upplägg till arbete i Svenska 1. Mina elever är INTE generellt goda sakproseläsare. Men de ska bli :)!

Artikeln ”Laesning er ikke en ”alene-ting” ur folkskolen.dk, fagblad for undervisere

Fjärilens vingar…

Ett klipp som sprids viralt i lärarkretsar just nu är nedanstående film från mars 2012 (www.elschools.org). Det är en söt berättelse om en förstaklassares envisa försök att själv måla en bild av en fjäril med ett fotografi som förlaga, återberättad som en sedelärande historia för andra barn.

Jag tänker visa den här filmen för mina ettor och utifrån den resonera om vad respons kan utveckla – om man tänker till. Givetvis försätter jag mig i ett prekärt läge, eftersom jag själv rimligen bör försöka ge samma slags av respons som vi kommer att komma fram till är den mest användbara och framåtsyftande… men jag är ju redan i det prekära läget. Att jag både vet vilken typ av respons som är vettig (saklig, precis och framåtsyftande), och att jag vet att det är svårt att alltid leva upp till det.

Nå. Jag tänker visa filmen, och sedan diskutera med eleverna vad vi ser för framgångsfaktorer. Sakliga framåtsyftande kommentarer, och beredvillighet att lyssna på kommentarerna och göra upprepade omarbetningar till exempel. Det här ska vi sedan applicera på uppgifter vi arbetar med. I kamratresponsen i allmänhet, och lärarresponsen i synnerhet.

För den som tittar via telefon (där inte alltid filminbäddningen funkar i wordpress,har jag lärt av mina elever) en länk här, och för andra filmen nedan:

Ja, då så…

Det är väl bara att erkänna – nu har jag börjat jobba. Om en vecka har jag haft första dagen med min nya etta, den som jag också är mentor för, och allt som är gjort före torsdag är guld värt när det hela drar igång. Jag vet ju det.

Dessutom är det en sällsynt lyx att få sitta alldeles ostörd vid datorn och hinna tänka sammanhang och alternativ, hinna leta nytt och förändra gammalt, hinna sortera och vrida och vända… allt det där som kräver det som lärarvardagen innehåller så sorgligt lite av: obruten tid.

Jag har ägnat mig åt Svenska 1, och i det arbetet försökt fundera över hur jag ska kunna arbeta på ett tydligare sätt med att medvetandegöra eleverna om vad en tänkande läsning innebär; det komplexa, krävande men också så fruktbara äventyr som en tänkande läsning innebär. Jag har samlat ihop mina intryck av läsningen om lässtrategier och stöttande läsundervisning (fr.a Westlund och Keene/Zimmermann), och jag har blivit lyckligt uppmärksammad på att det den 27:e augusti är precis 50 år sedan Martin Luther King höll sitt berömda tal och att det faktiskt sammanfaller med min andra svensklektion i klassen, den när jag ska introducera vårt tema identitet. Och jag siom ändå tänkte jobba med någon text av Timbuktu, som var Martin Luther King-pristagare 2010, vilken lycka! Pusselbitar faller på plats (och sen, i verkligheten, faller en hel del av dem ur ramen – men det vet jag ju).

För alla som, i likhet med mig, kommer att arbeta mer målmedvetet med läsförståelse och lässtrategiundervisning i höst vill jag tipsa om den föreläsning av Josefin Nilsson vars bilder finns att se här.  Tydlig sammanfattning av beprövad erfarenhet och forskning. Å VAD BRA!!

Pedagogiska Magasinet: Tema läsning

Ibland fyndar man på nätet. I dag när jag surfade runt och letade en bra diktanalys att använda som mönstertext Svenska 1 hamnade jag i ett gammalt temanummer av Pedagogiska Magasinet (4/07) om läsning i skolan. Fynd!

Särskilt den första artikeln, I litteraturen lyssnar jag till mig själv skriven av Gunilla Molloy, tycker jag är mycket läsvärd. Frågan om varför vi ska läsa litteratur diskuteras här ännu en gång – men det är just det, säger Molloy. Man MÅSTE diskutera detta om och om igen, för det finns inget entydigt och självskrivet svar. Inget som håller för närmare skärskådning i alla fall. Och just därför måste vi diskutera litteraturens roll, kanske också försvara litteraturens roll i skolan och i livet. Om och om igen.

Som sagt ett fynd. Läs själv här! Och så småningom hittade jag också det jag egentligen letade efter: en lämplig diktanalys. Det blev Daniel Sjölins analys  av Annika Norlins ”Isarna”, från Babelbloggen. Jag borde ju ha kunnat räkna ut att det var på Babels hemsida jag skulle leta…