Etikettarkiv: Fackbok

Bloggen möter undervisningen (Greczanik)

För den som vill ha en tydlig, metodisk, innehållsrik och ändå kortfattad metoddiskussion av bloggens användningsområden i skolarbetet är Lisa Greczaniks bok ”Bloggen möter undervisningen – konkreta metodiska tips”, utgiven av Natur och Kultur 2007, precis det eftersökta. Greczanic diskuterar bloggens möjligheter och risker och ger MÄNGDER av konkreta metodiska tips. 63 sidor – kort, kärnfullt och handlingsinriktat. Bra!

Läsförståelse i teori och praktik (red Bråten)

Det talas ofta om Finland. Men kanske borde vi oftare vända blicken mot broderlandet i väst för att inspireras i skolutveckling och metoddiskussioner; norrmännen har haft samma dystra erfarenheter av sjunkande resultat i PISA och PIRLS som vi… men vänt skutan. Nog gör det att man blir nyfiken på att läsa om norska erfarenheter av läsförståelseundervisning?

I Läsförståelse i teori och praktik, red Ivar Bråten, Studentlitteratur 2007,  ges en forskningsgrundad introduktion till läsförståelseundervisning utifrån olika aspekter (att utvinna mening ur text, att skapa mening i läsandet, att förstå och förhålla sig till den kontext i vilken läsningen försiggår), av olika texttyper (med fokus på sakprosa), i olika språksituationer och för läsare i olika faser av läsinlärningen. Här finns material såväl för den arbetar med barn i förskoleålder som för den som arbetar med gymnasister eller högskolestuderande, och det är sannerligen inte bara svensk(norsk)lärare som berörs. Åtminstone kapitel 10, med titeln ”Explicit undervisning i läsförståelse” har bäring för alla ämneslärare, eftersom läsning av sakprosa är en så grundäggande del av all slags ämnesundervisning. Men samma sak kan nog sägas om kapitlet som behandlar förståelse av olika slags texter, eller det kapitel som diskuterar digitala texters särskilda utmaningar, eller det övergripande kapitlet som läsförståelsens komponenter, svårigheter och åtgärder…

Bokens tio kapitel är självständiga enheter, skrivna av aktiva forskare på området, med den uttalade ambitionen att behandla ämnet med innehållslig ackuratess utan att fastna i onödiga fackuttryck och forskarjargong som kan bli svårgenomtränglig. Och jag tycker verkligen att texterna håller måttet: aktuella, relevanta, teoretiskt grundade med diskussion av möjliga praktiker. Givetvis finns gedigna litteraturlistor till varje kapitel för vidare studier. Men man kommer långt med det som gives här!

Mer Norge till Sverige! :)

Fiktionsförståelse i skolan (Schüllerqvist/Ohlin-Scheller)

En bok med undertiteln ”Svensklärare omvandlar teori till praktik” är både efterlängtad och uppfordrande. Efterlängtad eftersom jag under sommaren faktiskt läst en hel del om fiktionsförståelse ur ett något mer teoretiskt perspektiv (Se tidigare inlägg om Langer och Keene/Zimmermann t.ex.), och uppfordrande eftersom… ja, eftersom det ju är detta som bör ske. Att teorin omsätts i praktik.

”Fiktionsförståelse i skolan”, utgiven på Studentlitteratur 2011, bygger på erfarenheter från ett två år långt litteraturdidaktiskt projekt, där lärare i svenska på högstadiet och gymnasiet arbetade tillsammans med forskare från Karlstad universitet. Och fokus ligger på lärarnas lärande: hur omsätts teorier i praktiken, och hur fördjupas förståelsen av teorierna utifrån olika undervisningssituationer? JA! vill jag bara ropa, JA! just så här kan man arbeta och tänka vidare för att utveckla undervisning!  Just så här skulle jag vilja få tillfälle att arbeta, med nära samarbete med forskare och praktiker. Mer av detta!
Men kan man (jag) inte omedelbart vara med i något forskningsprojekt av liknande art går det ändå att med stor behållning och möjlighet till egen praktikutveckling följa i spåren av vad andra gjort. Och för detta är denna bok väldigt väl upplagd: ett inledande kapitel med generella förutsättningar och diskussion av möjliga metoder (där Learnings studies tilldelas en huvudroll), och ett avslutande kapitel med diskussion av ämnesdidaktiska konsekvenser erfarenheterna från arbetet kan erbjuda. Däremellan fyra olika undersökningsområden (läsarbiografier, fiktionsförståelse, samtal om fiktionsförståelse och bedömning av fiktionsförståelse) som ges teoretisk grund i ett kapitel, och sedan den praktiska erfarenheten av att omsätta teorier i undervisningssituationer i ett följande kapitel. Till varje kapitel finns därtill en rejäl referenslista, för att fördjupa och utveckla. Överskådligt, tydligt, utmanande och uppmuntrande. Det finns inte mycket mer att tillägga än LÄS. Och så försöker vi sedan GÖRA!

Att undervisa i läsförståelse (Westlund)

”Jag gör allt det här – men nu ser jag och förstår jag vad jag gör, och hur jag kan fortsätta att utvecklas. TACK för att jag fick vara med på workshopen!”

Det var naturligtvis jag som skulle tacka – Linda hade ryckt in som extratolk en förmiddag när vi plötsligt stod utan tolkhjälp från engelska till khmer i vårt klassrum i Siem Reap, (läs mer om äventyret i Kambodja här)och hon hade gjort det på ett helt suveränt sätt. Utan henne hade allt vi skulle göra fallit platt: läsningen av Shaun Tans ”Det röda trädet” och genomgången av olika lässtrategier för både skönlitteratur och facktext. Hon var en fantastisk tolk, snabb och skicklig på engelska och uppenbart snabb och skicklig på att förmedla vårt innehåll på khmer. Välutbildad, språksäker, ordintresserad – och ändå upplevde hon att resonemangen om lässtrategier utifrån Barbro Westlund som vi försökte föra in i ett kambodjanskt sammanhang gav henne något viktigt hon inte visste att hon saknat.

Jag tror att det kan vara så för flera av oss. Därför vill jag till alla, ALLA, lärare – i svenska, eller NO, eller SO, eller… eller vilket ämne som helst – så varmt rekommendera Barbro Westlunds Att undervisa i läsförståelse (NoK 2009). Och jag vill rekommendera den till alla, ALLA, lärare, oavsett vilket stadium man arbetar på. Westlund ger en forskningsöversikt, en lägesanalys av data om läsförståelse bland svenska ungdomar, exempel på olika undervisningsmodeller och analys av de olika lässtrategier som krävs vid olika typer av texter – relevant för ALLA lärare. Därtill ger hon en genomgång av läsundervisning för yngre barn – men en gymnasielärare som tycker att det verkar överflödigt kan ju blada bort de kapitlen (4, 5 och 6 samt i någon mån 9). Den som åtminstone skumläser kommer att kunna få en ahaupplevelse också där, det vågar jag lova… ;)

Läsförståelse är inte något som uppkommer bara av sig själv. En vanlig missuppfattning (och ja, jag erkänner – så har jag också tänkt) är att när väl avkodningsmysteriet är löst för den enskilda eleven, går det på räls sedan. Eller inte på räls – men det beror i så fall på brist på begåvning eller talang. Läsforskningen visar något helt annat: en medveten läsundervisning om HUR man läser aktivt och vad man GÖR när man läser aktivt utvecklar läsförståelsen signifikant. Och det gäller inte minst läsning av facktexter, den helt övervägande delen av elevens skolrelaterade läsning.

Ett av Skolverkets prioriterade kompetensutvecklingskrav för lärare är att öka lärares kunskaper om, och i, lässtrategier. Lärare. I ALLA ämnen. Börja med att läsa Westlunds bok, och fundera sedan över hur insikterna därifrån kan hjälpa dig i arbetet att utveckla dina elevers förståelse av de texter de läser i biologi, fysik, samhällskunskap, religionskunskap – eller svenska.

Ofta har jag gjort egna anteckningar när jag läst böcker – sammanfattningar jag också delat med mig av här på bloggen. Med Westlund är det inte så: det är hundöron, överstrykningspenna och utropstecken i boken. Men jag hoppas på många samtal i kollegierummet på Östra (och kanske på andra håll) om detta med lässtrategier i höst. För jag tror att flera kommer att dela både min och tolken Lindas erfarenhet: här får vi ord och strukturer för grundläggande och väsentliga processer som är helt avgörande för till exempel skolframgång. Och det gäller både för mig som vuxen, erfaren och säker läsare – och för mina elever, var de nu befinner sig i sin läsutveckling.

Så: LÄS!

Litterära föreställningsvärldar (Langer)

När min kollega på Ross Tensta Annelie Drewsen och jag under våren -13 arbetade med ett gemensamt projekt kring läsning av Shaun Tans Ankomsten i våra respektive klasser, använde vi en blogg som gemensam läryta (du kan hitta bloggen här om du är nyfiken på vad vi gjorde och lärde oss). Till ett av våra inlägg fick vi en kommentar från Olle Fritzell (verksam vid Institutionen för Språkdidaktik SU), där han refererade till Judith A Langers Envisioning Literature som en möjlig teoretisk bas för det vi praktiskt upplevde och arbetade med i klassrummen. Det gjorde mig naturligtvis nyfiken: och så hamnade Langer på sommarens boklista.

Judith A Langer är professor vid State University of New York, Albany, och boken Envisioning Literature som publicerades första gången 1995 är ett resultat av ett sjuårigt forskningsprojekt på National Research Center on Literature Teaching and Learning. Langer blev hedersdoktor vid Uppsala Universitet år 2005, och samma år kom den svenska översättningen av Envisioning Literature (Litterära föreställningsvärldar : Litteraturundervisning och litterär förståelse) ut på Daidalos förlag.

Den uppmärksamme (själv hade jag inte sett det, men Olle Fritzell påpekade det) noterar att begreppet ”föreställningsvärld” används i ämnesbeskrivningen för svenskämnet i Gy11. Man kan väl anta att det kommer från Langer? I hennes mening är en föreställningsvärld den värld av förståelse en person har vid en given tidpunkt. I och genom till exempel läsning förändras föreställningsvärlden (liksom i boksamtalet efteråt). Och för att förstå både hur föreställningsvärldar byggs upp och omformas talar Langer om fyra faser som en läsande människa rör sig mellan i sitt läsande och sitt meningsskapande.

Langer sätter ord på erfarenheter som jag tror att många lärare och läsare delar med mig. Jag känner så väl igen ”praktiken”, vad som händer när man ägnar sig åt tänkande läsning – och genom Langers bok har jag nu delvis nya ord att fästa min praktik i, och en teoretisk modell att vässa den med. I någon mån tror jag att många svenska lärare känner som jag: det här är det jag försöker åstadkomma (och ibland lyckas med) i mitt klassrum, vilket betyder att det inte är något ”nytt” i debatten. Samtidigt tycker jag att boken är mycket läsvärd eftersom de teoretiska resonemangen faktiskt kan hjälpa till att skärpa praktiken, och jag funderar på om det inte också är möjligt att med eleverna föra resonemang om vad läsning är och kan innebära utifrån Langers begreppsvärld. I arbetet med att höja läsförståelsen måste vi bli bättre på att synliggöra vad läsning är och kan vara – och i de diskussionerna och samtalen kan man använda Langers begrepp, det är jag övertygad om. Det är också intressant att se att Langer diskuterar det vi idag oftast kallar ”formativ bedömning”, men hon använder uttrycket ”fortlöpande bedömning”. Jag funderar på om inte det är ett tydligare och bättre begrepp egentligen? Hur som helst är det ju en av de delar i undervisningen och dess utformning som diskuteras mycket just nu, och också i detta stycke är alltså Langer både relevant och intressant.

Sedan finns det en del i boken som känns mindre relevant för den svenska kontexten, sådant som är relaterat till ett amerikanskt utbildningssystem – men de delarna kan man ju bläddra förbi. De andra är desto mer läsvärda! Som vanligt noterade jag lite för mig själv när jag läste, och den som vill få något slags referat och några citat från boken som smakprov är välkommen att titta på mina anteckningar.

Det informella lärandet via nätet

I sommarläsningen har en kollega som heter Sara Mörtsell, gymnasielärare i svenska som andraspråk och engelska, börjat läsa Connected Learning, an Agenda for Research and Design. Och jag – och du – kan följa hennes läsning eftersom hon skriver om den på den ytterst läsvärda bloggen Tankar i utbildning.

”Den digitala klyftan” – ja, jag tror att vi måste ta den mer på allvar. Det är mycket oroande att skolan i Sverige förlorat delar av den kompensatoriska funktion som den verkar ha haft (även om den aldrig lyckats kompensera, och aldrig heller kanske kan göra det, ens i närheten av fullt ut) tidigare. Skolan skulle kunna vara bättre här. Det är lika allvarligt om den digitala utvecklingen vrids till att öka klyftor istället för att minska dem. Det borde inte vara nödvändigt nämligen.

Läs blogginlägget Connected learning – om skolans kompensatoriska uppdrag i en digitaliserad tid du också, och låt oss tänka tillsammans. Hur bör vi bäst agera framåt?

Tankens mosaik (Keene/Zimmermann)

bild (2)Vad läsning är och kan bli påmindes jag om på ett lustfyllt, systematiskt, utmanande och upplyftande sätt när jag startade sommaren med att läsa Tankens mosaik, av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmermann (Daidalos 2003). Varför, varför, varför har jag inte läst den tidigare? Den skrevs 1996, första svenska upplagan kom 2003 – det är ju tio år sedan?!

Bättre sent än aldrig. Denna bok beskriver på ett tydligt och strukturerat sätt de olika kvalitéer som kännetecknar en erfaren läsare, och vägar att utveckla dessa kvalitéer. Jag tror aldrig jag läst en bok som på samma varma och uppmuntrande sätt omfamnar både personliga läserfarenheter (skrivna i förebildlig form, för att exemplifiera och tydliggöra olika slags läsningar och lässtrategier), berättelser från klassrumspraktiker och tydliga strukturer i ett.

Det talas mycket om att svenska barn och ungdomar tappar i läsförståelse. Det är allvarligt! Det är mycket allvarligt! Jag tycker själv att jag blivit bättre på att se att det är just så i mina egna klassrum. I Tankens mosaik finns teoretisk grund för och praktiska exempel på hur man kan – eller rentav bör – arbeta för att osäkra läsare ska utvecklas, och även om jag känner igen mycket från det jag redan gör finns här så många fler vässade tankar och redskap att ta till sig. Genast!

När jag läste antecknade jag lite om innehållet. Vill du följa mina tankar lägger jag en länk till ett Googledokument här. Hoppas jag kan inspirera dig att läsa hela boken!

Ordens värld (Enström)

Språklig struktur är något som lyfts fram i de nya ämnesplanerna i svenska i Gy11. För dem av oss (och det är allt de flesta det) som har elever med flera språk i bagaget, varav svenska inte nödvändigtvis är det första, är undervisningen om ord och ordbildning värt att fundera mer och kanske nygammalt (?) kring. Åtminstone i mina klassrum har vi nog diskuterat ordbildning alldeles för lite de senaste åren. Boken Ordens värld Svenska ord – struktur och inlärning av Ingegerd Enström ger en mängd teoretiska kunskaper om svenska språket, med facktermerna som vi kan och bör använda med våra elever. Metaspråket är viktigt för att kunna påvisa regler och system som underlättar språkinlärningen för dem som har svenska som andraspråk – men jag vet att många av mina elever med svenska som förstaspråk också behöver djupare förståelse av språkets struktur! En kort sammanfattning av bokens innehåll har gjorts av Cilla Dalén, bibliotekarie i Hjulsta grundskola. Läs gärna den här.

Själv tänker jag efter att ha läst Cillas sammanfattning läsa boken!