Ett litet lyrikarbete och en stor (kanon)fråga

Migration1

Under en vecka arbetade min skola med ett schemabrytande/kursbrytande/gruppbrytande tema: ”Var går gränsen?”. Det finns mycket att reflektera över kring vad vi gjorde, både kring det som verkligen fungerade och kring det som verkligen inte fungerade (och då tänker jag på innehåll, resursanvändning, individuellt kunskapsinhämtande och möjligheter att omsätta kunskaper och insikter i konkreta uttryck). Det är ett annat inlägg.

En liten del i arbetet var en möjlighet för elever att arbeta med lyrik skriven om eller utifrån erfarenheter av flykt (för den som vill veta mer om upplägget finns det beskrivet här). Med min möjligen närmast maniska vilja att få in dikt från Svensk poesi i undervisningen funderade jag mycket över i vad mån erfarenheter av flykt finns speglade där – och konstaterade, förstås, att de gör det i ganska liten utsträckning. Men de finns. Den allra sista poeten i Svensk poesi-urvalet är Athena Farrokhzad, som representeras med inledningen av Vitsvit. Där finns också en text av Kristian Lundberg som ger uttryck för starka känslor av upprördhet och indignation över statens hantering av barn och unga i mötet med Migrationsverket.

Tre saker har jag funderat över i samband med det här lyrikarbetet och antologin Svensk poesi:

  1. I alla de möjligheter som erbjuder sig när man har ett urval framför sig – vare sig det är en läromedelsantologi, den egna informella ”kanon” som varje svensklärare har i sitt huvud beroende på den egna läsbakgrunden och -bredden eller den typ av antologi som Svensk poesi är – är det lätt att glömma det som inte finns med. Hade jag inte specifikt LETAT efter lyrik om flykt och exil-liv hade jag nog inte reflekterat över hur homogent bofast den svenska litteraturen har varit. Jag hade kanske inte reflekterat över att det kanske lika gärna kunnat vara den dikt av Stig Dagerman som jag valde till rubrik för vårt lyrikarbete, ”Flykten valde oss”, som hade kunnat representera honom i antologin. Jag hade kanske inte heller reflekterat över hur vi betraktar nationalitet på en författare som Nelly Sachs, som jag valde en dikt av till vårt arbete, men som inte finns med i Svensk poesi – hon skrev ju på tyska. Men levde i Sverige gjorde hon, i 30 år, och som svensk medborgare i 18 av dessa. Diktningen som ”med gripande styrka tolkar Israels öde”, för vilken hon tilldelades nobelpris i litteratur, tillkom i stor utsträckning under åren i Sverige.
  2. Av antologins över 1000 sidor är det mycket lite som kan förknippas med flykt och exil, men mot slutet (s 998 och 126f) finns Lundberg och Farrokhzad. I kursen Svenska 2 ska vi arbeta med ”relationen mellan skönlitteratur och samhällsutveckling”, och lika självklart (och otroligt ROLIGT) som det är att då lyfta göticismens bilder av ”det svenska”, skandera odalbonde och vikingaliv, blir det att lyfta in till exempel Farrokhzad och Jila Mossaed i svenskkursen. (Som parentes: 2016 års bidrag till Radionovellen präglades av frågor kring migration – allihop.)
  3. I dagarna kom Svenskläraren (den utmärkta tidskrift som Svensklärarföreningen ger ut) med ett nytt nummer. I den ägnas stort utrymme åt frågan om litteraturkanon för/i skolan, och den belyses från olika håll och med olika ställningstaganden för/emot. Min egen övertygelse om att en litteraturkanon inte hjälper skolan står fast, men mer nyanserad, efter läsningen. En av mina bevekelsegrunder – men absolut inte den enda – är frågan om ”det omöjliga urvalet” i en för alla given kanon. Urvalet i Svensk poesi (och då talar vi 1027 sidor) ”räcker inte”. Jag måste som lärare brottas med detta, med vilka val som andra gör och vilka jag själv kan göra – och jag måste ständigt reflektera över vad jag vet, vad jag inte vet och vem som kan hjälpa mig vidare. Jag tror alltså inte på en litteraturkanon för skolan – men jag tror på en aktiv, engagerad, kanske högljudd och ständigt pågående diskussion om vad den kanon vi inte har ska innehålla.

Bilden som inleder detta inlägg är en bild kopplad till Kristian Lundbergs text på s 998 i Svensk poesi. Ala andra elever valde dikter från annat håll att arbeta med – ja, så blev det. Vilken tur att där fanns att välja på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *