Kategoriarkiv: Löst i kanten

Och hur spännande är inte detta?!

Skärmklipp 2015-06-04 21.25.34

Kulturrådet och Stockholmss stad har givit digitala biblioteket pengar för att utveckla en boktipstjänst för barn – men så bra! Det var ju det där med att hitta till böcker, och särskilt e-böcker. Det är inte så lätt.

Vilket bra initiativ, tycker jag. Och precis lika bra som själva tjänsten, att den utvecklas över kommungränserna (Katrineholm och Malmö ska också vara med). För om kommungränser är lätt obegripliga i den fysiska vardagen (jaha, jag promenerade just över till Solna. Och det betyder en hel massa saker fast det bara var två fysiska steg) är de helt märkliga i cyberrymden. Så, utan tvekan: HEJA HEJA!

E-böcker på kultursidorna minsann!

Skärmklipp 2015-05-31 08.31.51
Från SvD tisdagen den 26 maj 2015

Äntligen!

Att två så bra saker som möjligheten att låna böcker på en av samhällets finaste institutioner, folkbiblioteket, och möjligheten att låna dem i e-format får tydlig plats på en av de stora drakarnas kultursidor är väl LYSANDE?! Och kanske ett tecken i tiden på att detta med läskultur håller på att börja omfatta också e-boken?

Men e-boken har inte samma villkor överallt. Vi saknar alldeles uppenbart det gemensamma avtalet mellan förlag och bibliotek när det gäller e-böcker. I artikeln lyfts tio titlar som ”nyligen adderats till urvalet”, och i kontexten betyder det ”bibliotekets urval”. Och det stämmer säkert för det bibliotek Marianne Lévy tittat på, men alldeles säkert inte för alla. Inte för SSB, även om det står i artikeln att tipsen i huvudsak utgår från just SSB. Sju av tio tips går att låna från SSB, och det är minsann en hel del läsning det. Men det är inte hela listan.

Min poäng är inte att Marianne Lévy inte ska skriva listor för att de inte funkar för alla lånare. Min poäng är inte heller att SSB ska skämmas som inte tillgängliggjort alla titlarna. Min poäng är att det vore rimligt att alla svenska folkbibliotek hade ett för biblioteken och bokbranschen vettigt avtal kring hur e-böcker ska hanteras, för att så många av landets invånare som möjligt ska ha tillgång till intressanta, aktuella och till genrer och innehåll vitt olika slags e-böcker.

Och listan: Den är ju rolig att titta på, inte minst som ett par av titlarna faktiskt återfinns här på bloggen som ”veckans e-bok”, och ett par andra ligger i min ”skaläsalista”:

Silvia Avallone ”Marina Bellezza”, Teju Cole ”Varje dag är tjuvens dag”, Assaf Gavron ”Uppe på höjden”, Elise Karlssons ”Linjen”, Lotta Lundberg ”Timme Noll, Ebba Witt-Brattström ”Ur könets mörker etc”, Youel Noval Harari ”Sapiens: En kort historik över mänskligheten”, Richard Ford ”Kan jag vara Frank med dig?”, Erik Schlosser ”Bomben: Ett knapptryck från kärnvapenkrig”, Granta#5.

Lånekaos, på andra veckan…

ERROR, sisssou cc by 2.0 Flickr
ERROR, sisssou cc by 2.0 Flickr

På andra veckan efter den stora omläggningen av SSB:s webbplats kan jag fortfarande inte låna böcker. Jag har mailat och ringt kundtjänst, och fått det – för alla inblandade – sorgliga meddelandet att alla lån måste raderas manuellt för att ordningen ska återställas.

VILKET MICKEL!

Jag kanske inte ska klaga över att jag inte fått mitt ärende åtgärdat inom ett dygn. ALLA lån manuellt? Oj oj oj. Men jag är rätt otålig nu. Och lite fascinerad: hur är det ens möjligt att nåt sånt här faktiskt händer på en webbplats, utan att man lyckas lösa problemet inom en vecka??!!

En schysst kundtjänst

Service, Dennis Skley cc by-nd 2.0 Flickr
Service, Dennis Skley cc by-nd 2.0 Flickr

Jag kunde ju inte läsa en av bilderböckerna jag lånade hem via Stockholms stadsbibliotek häromdagen (i fredags). På intet vis funkade det längre än till sidan 12, och då skickade jag en (lite sur, medgives) fråga till kundtjänst. Dagen därpå (det vill säga igår, lördag), fick jag ett vänligt svar från Maria på kundtjänst som berättade at hon lånat samma bok, att det fungerade då, att hon rekommenderar mig att försöka igen (med en tydlig och vänlig beskrivning av hur jag ska göra) och uppmaning om att höra av mig igen om det inte fungerar, men då med ytterligare information om webbläsare etc.

All heder åt kundtjänst på SSB sålunda. Snabbt, trevligt, tydligt och utan några som helst insinuationer om att det är mig det är fel på (som ju en hel del it-hanteringskundtjänst har en benägenhet att hemfalla åt…). Tyvärr kan jag inte pröva på en gång, eftersom det är ett jättelikt webbplatsarbete på gång under ett dygn nu – men jag ska försöka igen så snabbt det går. Med glatt sinne och varma tankar på Maria i kundtjänsten.

Bilderböcker på platta?

MFC - Story Time, catnipstudio cc by 2.0 Flickr
MFC – Story Time, catnipstudio cc by 2.0 Flickr

Jag fick en fråga idag: hur är det med bilderböcker på ebibblan? Finns det några, och hur är de i så fall att läsa?

Erkännes: jag har inte provat förut. De där fem e-bokslånen per sju dagar har känts exklusiva och väsentliga, och jag måste ju tillåta mig några felval och ändå vara spiksäker på att ha något intressant att läsa hela tiden. Men nu provade jag, dels med en bok jag ”kan” (läst tusen gånger för egna barn) och dels med en ny.

Det gick halvbra. Den ena boken, den jag läst tusen gånger för egna barn (Nilsson: Lilla syster Kanin blir jagad av en räv) funkade bara till sidan 12 (av 28) – sen snurrade det och blev bara vitt. Hur jag än gjorde. Jag har skickat en fråga till kundtjänst på bibblan för att fråga vad som hänt. Återkommer när jag får svar.

Det jag kunde se på de 12 sidor jag läste var både bra och dåligt. Det som var bra var förstås att bilder och färger var precis så fina som i pappersboken. Det var lika härligt att se lilla systern studsa runt som alltid. Men det som var mindre bra var att bilderboken bygger på uppslag, bilder och texter som korresponderar med varandra. På paddan får jag en sida i taget, och då är det inte lika lätt att se den röda svansen som döljer sig i busken när lilla syster glatt plockar blåa blommor – inte ens när man tydligt ser att fåglarna i trädet ovanför oroligt spanar och ordlöst signalerar att det är fara å färde. För rävsvansen syns på motstående sida, och den syns inte alls i eboksversionen. Och det här är förstås inte bra. Berättelsen bygger i alla fall till en del på det där samspelet.

Den andra boken, den jag aldrig läst förut (Lindenbaum: Kan jag med), var alldeles underbar. Där kändes det som om det gick an att bildsidorna kom en i taget (men kanske det fanns saker då jag inte såg nu – det vet jag ju inte?). Och boken laddades hem helt utan problem, fanns fullständig och klar och vara bara att läsa.

Nu hade jag ju ingen tillgänglig småtting att pröva med, men nog tror jag att plattläsningen funkar lika bra som bokläsningen (om man kan reda ut det där med uppslagsläsningen alltså, och om det kan vara säkert att boken faktiskt laddas ner som den ska. Bluefirereader är kanske inte helt optimal?).

Och utbudet då? Naturligtvis inte gigantiskt, men ändå en hel del att välja på. För de minsta och för de lite äldre. Jodå!

Ett innehållsrikt svar

Till mitt inlägg om biblioteken och integritetsfrågan fick jag en lång kommentar från Björn Waller, elib.se. Eftersom kommentaren är läsvärd publicerar jag den här som ett eget inlägg (med Björns goda minne):

Hej!

Kul att du skriver mycket om detta! Det behövs alltid insatta röster i den här debatten, och jag har läst dina inlägg med stort intresse. Eftersom du frågar om integritetsfrågor tänkte jag passa på och nämna hur vi på Elib, som står för lejonparten av digital bokdistribution till både bibliotek, återförsäljare och skolor i Sverige, arbetar med just detta.

På biblioteken varken får, vill eller kan vi på Elib samla in någon som helst personinformation. Enligt avtalen mellan oss och biblioteken (och enligt Personuppgiftslagen) får de aldrig skicka personuppgifter till oss, och vi har byggt tekniska spärrar för att säkerställa att det inte kan hända. Det enda vi ser av en användare är alltså att ett anonymt nummer vid ett visst bibliotek (eller en viss samling bibliotek) har lånat en viss bok. Vi sparar heller ingen information om låntagares läsvanor – hur ofta de öppnar en viss bok, hur långt de läser, etc – av några andra skäl än för att de ska kunna spara bokmärken o dyl. Motsvarande gäller inom skolvärlden.

Hos återförsäljare samlar vi inte heller någon sådan information; eftersom nästan alla e-böcker och ljudböcker som säljs i Sverige säljs utan kopieringsskydd vore det överhuvudtaget knappast tekniskt möjligt. För att kunna samla in den slags information som en del utländska distributörer samlar in krävs ju att boken läses i deras egna appar, men en vattenmärkt EPUB- eller MP3-fil kan läsas i vilken app som helst utan att vi har någon möjlighet att registrera detta. (Vattenmärket innehåller heller inga personuppgifter.) Oss veterligen samlar heller inte någon svensk återförsäljare in användningsinformation i annat syfte än att, som ovan, kunna säkerställa att användare inte t ex måste börja om från början varje gång de öppnar en ljudbok.

Oavsett kanal tar vi integritetsfrågor på stort allvar, vi har länge arbetat på att göra vår lösning så oberoende av externa system som möjligt, och ställt krav på de externa leverantörer vi arbetar med. E-böcker ger stora möjligheter till sociala kopplingar av läsningen för dem som så vill, och det vill vi stödja, men oavsett hur man läser och var man skaffar sina böcker menar vi att det bör ske på användarnas egna villkor och med öppenhet runt vad som lagras.

Kontakta oss gärna om du har frågor! Vi försöker alltid vara så öppna som möjligt om hur våra tjänster fungerar.

mvh
Björn Waller, Elib

En fråga om integritet?

Spy, koeb cc by-nc-sa 2.0 Flickr
Spy, koeb cc by-nc-sa 2.0 Flickr

Jag har tidigare skrivit om Kristofer Ahlströms artiklar om digitalt läsande. Helgens skrivbordsstädning renderade i solstolsläsning av en hel hög med ganska gamla artiklar som rivits ur för (om)läsning, och då kom en från september 2014 fram: Anders Carlssons artikel ”Så blir du själv läst när du läser en bok från Amazon”.

Mycket är förstås gemensamt i Ahlströms och Carlssons artiklar (Ahlström hänvisar också till Carlsson), men jag fäste mig vid en sak som jag nu undrar lite över. Det är det där med kartläggningen av läsvanor. I Carlssons artiklar diskuteras med en liten annan vinkling än Ahlströms frågan om den individuella läsningen kopplad till individens rätt att tänka fritt. Eftersom människors läsande och tänkande är förbundna med varandra, är frågan vem som vet vad jag läser rätt giftig. Tänk McCarthy-tiden, jakten på läsare av marxistisk litteratur… och frågan blir tydligt obehaglig. Vem kan skaffa och vem kan kräva fram information om individens läsvanor? Carlsson tar upp en tydligen välkänd förfrågan som gjordes om en viss Monica Lewinskys kundprofil i en bokhandel. Hm?

När jag skrev om den roliga nyheten att Stockholms stadsbibliotek nu lånat ut sin miljonte e-bok, fick jag följande replik från @ssbnu
Skärmklipp 2015-04-26 20.07.43

 

I sin redogörelse för det miljonte lånet påpekar nämligen chefen för det digitala biblioteket, Mikael Petrén, att frågan om vem som lånat den miljonte boken, den ställs utan hopp till Stockholms stadsbibliotek. Läsarnas integritet håller man stenhårt på.

I mitt huvud dyker då följande tanke upp: är det så att läsning av bibliotekets eböcker faktiskt skyddar mig som individ mot ebokshandlarnas individkoll? Jag menar: den ebok som biblioteket köper (eller leasar, som kanske är det ord som stämmer bättre för ebokshantering), den måste väl i ebokshandlarens datainsamling märkas just så: ”Stockholms stadsbibliotek”? Och sen läses boken av en rasande massa läsare, som bidrar med data (hur långt, hur snabbt, när etc etc) men som alla samlas in som ”Stockhoms stadsbibliotek”. Eller?

Det här skulle jag vilja veta mer om. Jag pingar in Digitala biblioteket här, och ser om de svarar. Bibliotek är så lysande på väldigt många sätt (och att vi inte satsar MER på biblioteken i samhällsbygget är för mig en helt obegriplig anomali), och tänk om de också är lysande i möjligheten att hålla den spionerande läspatrullen stången?! DET vore onekligen coolt.

För övrigt fanns bland de urrivna artiklarna också otaliga ”boklistor” på veckans bästa böcker från hösten som gått. Bara man väntar ett par månader finns de där böckerna på bibblan som e-böcker, de flesta av dem i alla fall (undantag lyrik, nästan alltid, och fackböcker ofta. Danius, jag vill läsa mer Sara Danius!). Jag har nu en lista på 30 ”favoriter” som väntar på min digitala läslista. Det är fröjd det. Heja biblioteket!

En miljoooooon!

Stockholm Public Library, Samantha Marx cc by 2.0 Flickr
Stockholm Public Library, Samantha Marx cc by 2.0 Flickr

Digitala biblioteket, Stockholms stadsbiblioteks blogg om just det digitala biblioteket, publicerades i onsdags ett inlägg om att man nu lånat ut den miljonte eboken. Det tycker jag är väl värt att fira denna världsboksdagsvecka!

E-boksutlånen står för 8% av de totala utlånen, och är i stadigt ökande. Tacka sjutton för det, när det finns så många stockholmare med tillgång till eboksläsmöjligheter, och när utbudet stadigt ökar. Bra böcker bara ett klick bort – vem kan motstå? Det finns en del att invända och arbeta för kring utbudsfrågan, men där förefaller det som om SSB verkligen gör ett bra jobb. Det ÄR svårt med frågorna kring kostnader, författares (och förlags) rätt till och behov av ersättning för verken i samband med nya distributionsmöjligheter. Men arbete pågår.

Och utbudet ökar verkligen. Många lite äldre böcker dyker upp som nya titlar i eboks-beståndet, men ibland också det allra senaste. Nu har till exempel Teju Coles senaste roman kommit som ebok hos SSB, liksom Tove Folkessons Sund. Vad fort det gick! (jämförelsevis).

För egen del har jag börjat gå in en gång i veckan på listan nya eböcker på svenska  för att upptäcka nya ebokstitlar, och lägga i min digitala favoritlista (som är ett klick bort när man är inloggad som låntagare på sidan). Den listan blir allt längre.

Mycket att hurra för när det gäller SSB alltså! Och kanske allra mest den avslutande kommentaren i Digitala bibliotekets blogginlägg om det där miljonte utlånet: vem som lånade får vi aldrig veta. Den personliga integriteten står lika högt som alltid också i det digitala biblioteket; om det jag läser säger något om vem jag är, så sägs det i alla fall inte av någon bibliotekarie. Kan vara väl värt att understryka, i dessa tider.

Världspoesidagen 21 mars (alla dessa dagar…)

Utsikt från balkongen på världspoesidagen

Jag har aldrig varit en stor lyrikläsare. Jag är en storläsare av prosa. I prosan rör jag mig fritt och glatt, läser mycket och olikt och nyfiket – i lyriken känner jag mig osäker och osäkrad.

Det betyder inte att jag inte uppskattar lyrik. När andra läsare, såna som läser mycket lyrik, visar mig dikter eller författarskap blir jag ofta ”drabbad” av koncentrationen, innehållet och språkligheten. Men jag hittar inte så bra själv i den okända terrängen. Jag skulle behöva botanisera – mycket mer.

Idag är det då världspoesidagen, utlyst av UNESCO – och en sån dag vill jag ju gärna läsa lyrik. Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått… fast det där med lånat är ju inte så enkelt för e-bokslånaren. Av 6 054 lyrikposter på SSB är 47 i e-boksformat. Jag har faktiskt ungefär dubbelt så många hemma i min pappersbokshylla.

Det betyder ju å ena sidan att jag hela dagen i dag kan botanisera bland mina pappersböcker och läsa dikter i vårsolens sken (med snötyngda grenar gnistrande mot fönstret), men å andra sidan att den som inte ärvt sin pappas bibliotek, eller som inte hade en pappa med just ett bibliotek, och som inte dagen till ära går till sitt eget folkbibliotek, inte kan botanisera såvärst. För utbudet är… milt sagt magert.

Jag vet att detta har med biblioteksavtal och kostnader för e-böcker att göra. Jag vet att SSB gärna ville kunna erbjuda sina lånare mer lyrik, alla dagar. Det finns ju ett rätt bra utbud i handeln, så vore de ekonomiska förutsättningarna annorlunda skulle förstås bibliotekets utbud se annorlunda ut (på Bokus tex finns i dag 239 svenska titlar och 5 272 engelska när det gäller lyrik i e-boksformat).

Själv funderar jag över diktsamlingen i mobilen – jag tror att det finns en formatmatchning som skulle kunna betyda något för mig som läsare. Litet format på texten gör skärmläsningen på liten skärm mer möjlig (och jag VET ju att det finns gott om folk som läser romaner i mobilen!). Mobilen som ständigt är med (för det är den) ger möjlighet till diktläsning i väntan på bussen, på tunnelbanan (å vad jag gillade SL:s poesiskyltar för ett par år sedan – å vad jag stod där och lät ögonen vila på texten och sinnena ta in orden), i pausen…

Bara för att det är just en av alla dessa dagar i dag, botaniserar jag bland de 47 titlarna i SSB:s lyrikupplag – och ja, jag lyfter väl något ur högen som lite googlande och andras lovord skapar intresse för. För den som inte kan något är andras omdömen viktiga! Till min mobil alltså: Tröst för ett tigerhjärta av Margareta Renberg