Kategoriarkiv: Listat

Sommarläsning v 26-30

Windshield, Rebecca Siegel cc by 2.0 Flickr
Windshield, Rebecca Siegel cc by 2.0 Flickr

Ingen har kunnat undgå att det regnat en del i sommar… För mig, som för många andra, har det inneburit en närmast påtvingad lästid – vad GÖR man i regnet dag efter dag?

Man läser. Och gläds åt det rika utbudet på biblioteket, som fylls på med härlig hastighet. Nej, inte allt jag vill läsa finns som låne-ebok (än), och inte allt jag läst har heller varit eböcker, men mycket och varierat och läsvärt finns det. Här ett axplock från min sommareboksläsning då:

Kanske sommarens största läsupplevelse: Krönika i sten av Ismail Kadare. En språkligt och innehållsligt skimrande pärla, som helt gått mig förbi men som den beläste och intresserade @manierahl rekommenderat så varmt att den kom högt på läslistan. Kadare beskriver sin barndoms hemstad Gjirokastër i Albanien under världskrigets ockupationer, absurt, varmt, gripande och halsbrytande roligt.  Och vackert – så otroligt vackert! Rent språkligt är läsningen en oavbruten fröjd (och det måste naturligtvis Britt Arenander, som översatt från franskan, ha en eloge för), och också berättartekniskt; staden som blir en egen organism, som lever, såras, mödosamt arbetar sig igenom svårigheter – som fortsätter att vara där när människor kommer och går.

Läsning av helt annat slag, men av den sort som nästan kräver långa regniga dagar, är Kongo – en historia av David van Reynbrouck. Nog är det ganska skönt att det inte känns i handen att det är en 632 sidors bok man tar sig igenom?! När boken kom fick författaren beröm för sin förmåga att både vara historiskt klok och källkritiskt förankrad, och journalistiskt skicklig i sitt sätt att lyfta fram enskilda människor och platser i reportageliknande form. Naturligtvis är detta inte någon ”fullständig historia” (den börjar ju t.ex 1870 ungefär), men det utger sig inte heller van Reynbrouck för att skriva. Han har mött otroligt intressanta människor med erfarenheter av hela nittonhundratalets historia, från olika delar av Kongo, och kopplar dessa människors historia till makroperspektiven. Det blir fängslande och lärorikt. Och även om allt på ett sätt helt obegripligt, förstår jag något mer av bakgrunden till det jag en aprilmorgon för sju år sen hörde den på alla sätt verkligt beundransvärde Denis Mukwege tala om: det ohyggliga sexuella våldet som är en del av kriget om de rika mineraltillgångarna i Kongos östra delar. Att inte berättelserna om detta får större plats i Reynbrocks bok är på ett sätt underligt – men så finns det också så förfärande många andra aspekter av våld, utnyttjande, orättvisor och förtryck att skriva om när det gäller Kongo. 632 sidor räcker ändå inte långt…

Det kan inte hjälpas, man behöver lite deckare också i regnsmattret. Och sådana finns det ju verkligen av olika slag. Favoriten Denise Mina skriver om de mest utsatta och förnedrade människorna i Glasgows sociala bottenskikt och gör det ohyggligt bra och spännande. Tur att jag sett henne på Babel, glad och gnistrande – man blir ju annars orolig för hennes eget liv. Men det verkar vara på många sätt utmärkt. Precis som hennes förmåga att skriva, och nu finns hela Garnethill-trilogin ( Garnethill, Exil och Den sista utvägen) att låna. Förfärligt! Fantastiskt! Och tredje delen nu alltså utläst.

Men deckare kan ju vara av väldigt olika slag. Sara Lövestams Sanning med modifikation handlar också om människor i utkant – tja, faktiskt är en av huvudpersonerna, privatdeckaren Kouplan, inte ens i kanten utan alldeles utanför, som papperslös utvisningshotad asylsökande. Men tonen i Lövestams deckardebut är varm och rolig, utan att för den skull sakna udd. Befriande och nytänkt, både när det gäller gestalter och intrig.

Och läsbehov kan vara av alldeles olika slag. Plötsligt händer något som stör det vardagliga livet, och man kan behöva något som bara är vänligt och uppmuntrande utan att för den skull vara menlöst. När jag behövde just sådan läsning kom Sara Lövestam till hjälp med en annan roman: Hjärta av jazz. Feel-good behövs! Och här är ett exempel på sådan när det är som bäst i mitt tycke – vänligt men inte jolmigt, lyckligt men inte enbart enkelt, rart men inte helt sockersött. Fast den allra finaste feel-goodboken som hjälpte mig igenom ett par långa timmars väntan är ändå ”Jag minns att jag sprang” av Ron McLarty. Den finns inte som ebok på SSB – men papper går ju också bra, när man kan hämta boken på ett bibliotek.

Crossover

Washington Crossover, cta web  cc by-nd 2.0 hämtad på Flickr
Washington Crossover, cta web cc by-nd 2.0 hämtad på Flickr

De stora nyheterna gällande bokförsäljning handlar trots allt inte om boklådornas eller pappersbokens förestående död. De handlar om den stigande försäljningen av böcker för slukaråldern och för unga vuxna. Nu är begreppet ”unga vuxna” kanske inte helt lyckat – det handlar snarare om både unga och vuxna. Och då kanske ”crossover” är ett bra begrepp?

I dagens DN finns en intressant artikel om just crossover-litteraturen och det som kännetecknar den. Jag kan tänka mig att många blir lite sugna på att läsa böcker som med Lotta Olssons ord har ”mer fart i historierna och ett driv i språket”? Och som Jessica Schiefauer säger i samma artikel, apropå det faktum att de flesta crossover-böckerna har unga människor i centrum: ”Det är oerhört viktigt att alla, barn och vuxna, intresserar sig för hur en uppväxt kan se ut.”.

En lista av crossover-böcker för den som vill ha fart i berättandet, driv i språket och ett innehåll värt att tänka mer på kommer här  – mina favoriter, i SSB:s eboksbestånd:

John Green, Förr eller senare exploderar jag – ingen kan väl ha missat denna kioskvältare? Att den finns alltså. Men den är värd att läsas också. Filmen har fått blandad kritik…

Melina Marchetta, Jellicoe Road, kanske min egen absoluta favorit. Vet inte hur man bäst beskriver detta innehållsrika inferno av starka känslor, drivet berättande, komplicerad (på ett BRA sätt) komposition. Mer än att det är en bladvändare av mått.

Carol Rifka Brunt, Låt vargarna komma, egentligen inte på just min favoritlista  – men den har många kvaliteter, och är läsvärd, det är den.

Mats Wahl Ryttarna, första i (planerade) trilogin Blodregn. Mycket, mycket bra modern isländsk saga – fast då blir det svenska skogar efter miljökatastrofen och infrastrukturernas sönderfall. Den var min e-boksläsning vecka 5. Nästa del Krigarna finns också som e-bok, och sista har inte kommit. Än. Jag väntar!

 Sofia Nordin, En sekund i taget, – mer svensk dystopi. Den enda på listan jag ännu inte läst, men eftersom den länge stått på min ”måsteläsa”-lista får den komma med här med. Så många kloka människor har prisat Nordin.

Suzanne Collins Hungerspelen (tre delar: 1, 2 och 3) har kanske alla läst nu? Eller sett filmerna? Om inte – bara gör´t. De är riktigt, riktigt bra. (Det tycker jag däremot inte att den nästan lika omtalade och likaså filmatiserade serien av Jessica Roth med första delen Divergent är. Tänker inte länka till de böckerna därför – fast de finns. Inte samma driv i berättandet, inte alls samma språkliga finess och högst definitivt plattare tankeinnehåll, trots att man skulle kunna diskutera Aristoteles dygdetiska teori utifrån serien. Men… de är inte tillräckligt bra. Basta.).

Jessica Schiefauers, Pojkarna till sist – Augustprisbelönad och snart på filmduken. Läs den först!

Ren och skär nöjesläsning – handlar om mord förstås

Murder av  Paul Goertzen cc by-nc 2.0 hämtad på Flickr
Murder av Paul Goertzen cc by-nc 2.0 hämtad på Flickr

Jag firar mellandagar. Tid på ödslig (vacker) slätt, brasa, tekopp och deckare. Härligt är det!

Jag vet att somliga fnyser åt deckare, men då har man inte läst vare sig Denise Mina eller Reginald Hill. Den förstnämnda skriver om rännstenen så att blodet fryser och hjärtat veknar, den sistnämnde med en ironisk humor som får mig att klucka av skratt. Toppkombo för ett sofflock!

Jag har givetvis lånat de två jag nu läser på SSB. Och ärligt talat, vad är bättre än att låna deckare på biblioteket? Vem behöver hyllmeter av utlästa deckare i sitt sparsmakade bibliotek? Eller om man nu inte är så sparsmakad (och det är inte jag) på sina hyllmetrar, men ständigt finner dem vara för få? Att deckare finns på bibliotek är lysande.

Och OM man nu har svårt för det här med e-böcker, kanske just deckare är ett bra sätt att testa? Det brukar ju inte vara den typ av läsning som man förknippar med gyllene läderband, utsökta typsnitt eller förfinade illustrationer. Det brukar vara texten som fängslar (eller inte). Och för den som vill testa är det också så att det är just deckare som det finns ett alldeles särskilt stort urval av på biblioteket (i alla fall SSB, som jag är stamkund hos).

Jag gillar listor. Så här kommer en deckarlista, med mina favoriter. Första utgångspunkterna är:

  • Det får inte vara för språkligt taffligt (så där föll Läckberg),
  • Inte för mycket spioner och agenter (så Grisham och co får sökas på annat håll)
  • Gärna rimligt modernt (så godbitarna ur Sayers produktion finns inte med. De finns nog förresten inte som e-böcker heller).
  • Inte för stora tegelstenar. Även om jag tidigare njutit högaktningsfullt av Elizabeth George börjar jag nu tycka att det faktiskt blir väl många sidor att beta sig igenom för att det ska vara riktigt lustfyllt, så hon faller också bort.
  • Ja – och så ska de då finnas som e-böcker på SSB. Och detta gör att flera favoriter faller (som Tony Hillermans underbara deckare med stor kunskap om och kärlek till navajokulturen eller Peter Robinson och käre kommissarie Banks).

Favoriter är således:

Denise Mina
kriminolog som sadlat om till deckarförfattare – och gjort det med den äran. Glasgows baksidor, rännstenar och mest utsatta människor låter sannolikt som något man verkligen inte vill läsa om – men tillsammans med Mina vill man. På SSB finns bara en bok som e-bok, Red Road, men den är å andra sidan riktigt riktigt bra (jag läste den just på mitt sofflock).

Reginald Hill
sorgesamt nog inte längre i livet, vilket betyder att det inte blir fler böcker med ”den fete” i centrum; den fullständigt obegripligt fultrutade kommissarie vars oförskämdheter får såväl omgivning som läsare att kippa efter andan – underbart underhållande. Och med spänst i intrig och språk i övrigt också. I år kom en tidigare inte översatt bok på svenska, min julbok De dödas samtal kom ut 2013, och sen finns det en som kom 2014, Dödens bok, som jag innerligt hoppas att jag inte läst på engelska tidigare…

Åsa Larsson
som börjat skriva spänningsböcker för barn! Å så bra. Fast då blir det ju inga nya deckare till mig p ett tag förstås. Men de gamla finns allihop som e -böcker på bibblan. Bra grej.

Tove Alsterdal
har jag inte läst än – men om. Så många lovord av kloka människor som sällan skriver om deckare! Det verkar intressant. Både Kvinnorna på stranden och I tystnaden begravd står därför på min läslista. Fast nåt ska man kanske spara till påskekrim?

Jag kan nog hinna med lite Alsterdal också här i mellandagarna. Till påsk kanske SSB:s utmärkta lista med massor av deckare jag inte läst blir min melodi? Hurra för e-bokslistor på biblioteket som visar sånt man inte hittat till själv (i alla fall inte jag).

Julgodis i liten påse

Dulces... vacationes av irisiri cc by-sa 2.0 hämtad på Flickr
Dulces… vacationes av irisiri cc by-sa 2.0 hämtad på Flickr

När 23 DN-kritiker (jistanes så många de är!) väljer ut tre favoriter vardera som ”årets bästa böcker” blir det sammanlagt 62 titlar. Mäktigt! Några återkommer två, eller maximalt tre, gånger, men ändå blir det 62 titlar. Vilket godisbord!

Av dessa 62 titlar finns alla utom fem på SSB. Det får nog sägas vara ett gott betyg, eftersom två av de fem kanske inte riktigt klassas som ”böcker” utan som multimedia… och det stora genomslaget för bibliotekens tillhandahållande av spel eller mediakombos som pdf/mp4 har vi väl ännu inte riktigt sett.

OK. Så 57 titlar finns på bibblan. För pappersboksläsare. För oss med envis e-boksläsning: 13. Typ 20% av pappersutbudet. Är det ett bra eller ett dåligt resultat?

Själv tycker jag nog att det faktiskt är ett ganska dåligt resultat. Det här är trots allt böcker som i de allra flesta fall finns som e-böcker (vilket de flesta böcker som är äldre än säg tio år inte gör). De skulle kunna finnas för oss som läser e-böcker också. Att de ändå inte gör det är helt förklarligt, utifrån de spelregler som just nu finns (och hårt förhandlas) på e-boksmarknaden. Stockholms stadsbiblioteks utmärkta blogg Digitala biblioteket redogör på ett pedagogiskt sätt om det hela i ett av sina inlägg här.

Vi är lite för få som läser e-böcker för att än så länge kunna räknas på riktigt i diskussionen, är jag rädd. Men vi växer i antal! Det senaste blogginlägget från Digitala biblioteket beskriver en undersökning kring e-boksläsning som gjordes för tredje året i rad nu i somras, och den visar flera intressanta saker. Fler barn lånar. Fler äldre lånar. Fler är nöjda med e-boksläsandet. (läs om undersökningen här).

Den stora frågan är utbudet. Och jag hoppas att det förändras under 2015, till e-bokens förmån. Jag är rätt övertygad om att det kommer att göra det – för att det måste ske. Alldeles oavsett om man gillar att hålla en pappersbok i handen, oavsett om man tycker att doften av papper och damm tillför något särskilt, oavsett om man (som jag) gillar att ha böcker som synliga vänner i sin närhet – alldeles oavsett alla dessa saker kommer e-böckerna att ta kliv framåt på marknaden. I en artikel i ett temanummer om digital literacitet i tidskriften Phi Delta Kappan formulerar Christoffer Harris (amerikansk skolbibliotekariechef) det tydligt tycker jag: ”E-books, like digital music in the early 2000s, are a disruptive technology steadily gaining in the public mindset. Disruptive technologies, initially rejected by experts as being inferior to the status quo, are embraced by the masses. The widespread adoption drives rapid developments that quickly overshadow the technology being replaced.”

Jag ser fram mot ett 2015 där utbudet förändras drastiskt, så att åtminstone hälften av årets ”bästa böcker” med självklarhet finns tillgängliga på stadsbiblioteket för e-boksläsare ungefär samtidigt som pappersböckerna gör det. Jag tror att vi som läser e-böcker måste göra våra röster hörda så att förlagen hör oss, och förstår att vi menar allvar, och att somliga av oss (tex jag) är den där gruppen som tidigare hållit pappersboken under armarna. Jag har två armar jag, en för papper och en för e-böcker. Och det ryms ärligt talat väldigt många fler e-böcker i ett armtag än det ryms pappersböcker…

Nedan en lista på de böcker i årets DN-lista som finns på SSB som eböcker, med länkar för lån. Och även om det bara är 13 av 57, så är det ju en hel del att ta in ändå. Julgodis i mindre påse kan räcka långt det med. Glad läsning!

Städer, Maxim Grigoriev, Glupahungern, Andrea Lundgren, Stoner, John Williams, Ladivine, Marie Ndinaye, Den nya världen, Utvandringen till Amerika 1, Lennart Pehrson, Det här är vår tid. Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien, Fanny Härgenstam, Alfabet, Inger Christenssen, Välkomna till gaskammaren mina damer och herrar, Tadeus Borowski, Psykodrama, Magnus Dahlström, Allt som är, Linn Burell, Utan personligt ansvar, Lena Andersson, Vasakärven och järnröret, Per Svensson,  Veterinären, Gertrud Hellbrand

PS

Att inte en enda (inte EN) av de barn- och ungdomsböcker som 5 kritiker listar som ”årets bästa” finns som e-bok tänker jag inte kommentera. Det talar för sig självt liksom.

 

Läsa med SR

Radio, Tom Godber cc by-sa 2.0 hämtad på Flickr
Radio, Tom Godber cc by-sa 2.0 hämtad på Flickr

I tisdags presenterades vilka romaner som nominerats till Sveriges Radios Romanpris 2015. Lyssnarjuryn som ska diskutera sig fram till vinnaren är utsedd, men ännu så länge hemlig.

Jag har i flera år försökt komma med i den där juryn – men jag inser att andelen tanter i övre medelåldern med kulturbärande yrke och vältummat bibliotekskort är osedvanligt stor i ansökningshögen. Det är nog rätt chanslöst att komma med. Och egentligen gör det inte så mycket, som radiolyssnare kan jag ju faktiskt dela diskussionen och åtminstone passivt vara med och bryta tankar och reflektioner med de andra läsarna.

Det blir roligare om man läst böckerna förstås. Än så länge har jag läst två av dem, Kalmars jägarinnor – ett av mina första e-bokslån faktiskt; jag blev så väldigt lässugen efter att ha hört en god vän tala lyriskt och ville läsa genast, och den var omvälvande bra. På många sätt förfärlig, men på det ”bra” sättet. Språkligt ett mästerverk! – och Klas Östergrens Twist. Det ska bli spännande att höra vad de andra (dvs radiojuryn) säger om dem!

Första veckan i mars sänds lyssnarjuryns diskussioner i P1. Till dess bör man alltså ha läst de sex romanerna för att riktigt kunna hänga med och tycka med och mot. Tänk så bra att fem av sex finns att tillgå på stört som e-böcker på SSB!

I dagens DN finns ett långt reportage om Tony Samuelssons Kafkapaviljongen. Oroande och intressant. Jag ska nog börja med den – så fort jag får låna e-böcker igen. Man får ju högst låna fem böcker på en sjudagarsperiod, och det har jag gjort. Det betyder å andra sidan att jag har en del annat intressant hemma att läsa just nu…

Nedan en lista med de nominerade romanerna, som vanligt med länkar till SSB för e-bokslån därest det finns en e-bok.

Psykodrama Magnus Dahlström

Kalmars jägarinnor Tove Folkesson

Timme noll Lotta Lundberg

Twist Klas Östergren

Kafkapaviljongen Tony Samuelsson

Den andra kvinnan, Therese Bohman

 

Ett magert utbud?

Day 164, Emmadukew cc by-nc-sa 2.0 hämtad på Flickr
At the museum Day 164, Emmadukew cc by-nc-sa 2.0 hämtad på Flickr

Söndag 1:a advent – och det visar sig att listan på ”årets bästa böcker” i SvD, den som jag undersökte igår, har en fortsättning. Det fanns ju fler ”bästaböcker” att lista, i fler genrer än romanens.

24 böcker i olika kategorier, tre av vardera sorten. Lyrik, ”klassiker”, biografier, serier, historia, konst, deckare och kokböcker. Och i e-boksformat finns… tre av dem på Stockholms stadsbibliotek. En av dem är en digital utgåva, så den utgår jag från finns precis bara som just sådan. De två andra är biografier, bägge rimligt nya och bägge utgivna av NoK som jag förstått har skrivit på det här särskilda avtalet om att inte ha karenstid på ny litteratur (utan snarare ”karenspris” – det är dyrare för biblioteket att låna ut nyutgiven litteratur).

De tre som finns listas givetvis nedan. Men det är inte utan att jag funderar.

1. Serieböcker verkar inte ges ut i e-format? Eller? Undrar om det ”inte går”? Är serien som format knutet till papper och bestämda format? Det kan man kanske tänka sig. Eller inte. Jag vet inte.

2. Jag vet inte riktigt om jag söker på rätt sätt, men om jag söker på ordet ”lyrik” får jag upp att biblioteket har 1946 bokposter i katalogen. Det finns 44 e-media. Det är inte så stor andel. Nu är det förstås orättvist att titta på titlar från 1950 till 2014 (vilket är vad standardsökningen på stadsbiblioteket ger) eftersom e-böcker inte rimligen kunnat köpas in förrän de senaste åren. Men om jag snävar in som sjutton, och söker på 2012-2014 blir resultatet fortfarande rätt skevt: 209 inköpta titlar i bokform, och 14 e-böcker. 14? Lyrik kanske inte ges ut i e-boksform? Jag skulle gärna läsa lyrik, till och med i min mobil…

2. Samma sorts sökning som ovan på biografier ger förhållandet 2660 i bokformat och 692 som e-bok, konstböcker 1046 i bokformat och 129 som e-bok. OK, jag ser bilden. Romaner då? Där är siffrorna 3271 bokposter och 1631 e-böcker. Jättestor skillnad, eller hur? Och vad finns det mest av? Gissa? Tadaaa: deckare! 733 som bokposter och 519 som e-bok.

Undrar vad vi kan vänta av 2015 när det gäller inköpsstrategier? För en förutsättning att man ska kunna låna e-böcker, är ju att de finns. Och inte vet jag vad som är hönan och ägget, att det köps in deckare i e-boksformat för att många läser deckare i e-boksformat, eller om vi läser deckare i e-boksformat för att de köps in i e-boksformat? Fast kan jag ju inte säga ett smack om vad som egentligen läses förstås. För att kunna göra det behöver man tillgång till nån slags utlåningsstatistik, och den har ju inte jag.

Nå – den lite magerlagda lista som detta inlägg resulterar i finns nedan. God läsning!

Märta och Hjalmar Söderberg, en äktenskapskris Johan Cullberg, Björn Sahlin

Stridens skönhet och sorg Peter Englund

Jubileumsutgåvan av Stieg Trenters deckarklassiker (med extramaterial) (digital utgåva!)

SvD listar årets böcker

Tsuchiura Fireworks Display, peaceful-jp-scenery CC by-nc-nd 2.0 hämtad på Flickr

Lördag 29/11 – jag läser årets första åretsbästalista (SvD listar årets bästa böcker). Som jag tidigare skrivit är jag manisk läsare av olika slags listor, så givetvis går jag igång på denna. I vanlig ordning är det en hel del böcker jag känner igen (någon jag faktiskt redan läst) och en hel del jag inte känner igen. De senare är ju oftast mest spännande. Och som jag nu samlar på e-bokslistor går jag in och tittar på vilka böcker man kan låna på Stockholms stadsbibliotek – och hittar en hel del. De finns, med lämpliga länkar så man kan låna genast (förutsatt att man har ett lånekort – ALLA stockholmare har väl ett lånekort?! – och en pinkod. Och förutsatt att man inte lånat fem e-böcker de senaste 7 dagarna förstås. Men har man det kan man ju återkomma till listan).

Några reflektioner gör jag när jag sitter och går igenom listan. Ingen av barn- eller ungdomsböckerna finns som e-bok. Har det med lånemönster i de åldersgrupperna att göra? Inte heller är någon av fackböckerna med. Kanske de är för nya? Fast det handlar väl inte bara om det? Den briljanta Sara Danius senaste finns givetvis med på min ”måsteläsasjälv”lista, och den finns också på SvD:s lista på årets bästa böcker. Den finns inte som e-bok på bibblan, men så är den också ganska ny (och det var ju det här med försäljning och e-böcker och betalning etc). Dock konstaterar jag att hennes förra bok ”Den blå tvålen”, som inte kan sägas vara ny, inte heller finns som e-bok. Förlagets val? Författarens val?

Nå, nedan alltså de titlar i SvD:s lista som finns att tillgå just nu (29/11) som e-böcker på Stockholms stadsbibliotek. Själv ska jag läsa allihop.

Du vet väl om att du är värdefull Stefan Lindberg

Araben Pooneh Rohi

Utan personligt ansvar Lena Andersson

Ladivine Marie Ndiaye

Höglandet Steinar Bragi

I listan fanns en beskrivning av Lyra Ekström Lindbäcks Augustprisnominerade roman Ett så starkt ljus, men det omslag som visades tillhör en annan bok, nämligen Tillhör . Och när jag läste om den boken kände jag genast att den måste ju upp på min egen lista av böcker att läsa. Därför finns den här.

Varför e-bokslistor?!

0610list av Palo CC BY-NC-SA 2.0 hämtad på Flickr
0610list av Palo CC BY-NC-SA 2.0 hämtad på Flickr

Jag älskar listor. Listor handlar (för mig) oftast om framtida möjligheter, saker som ska bli till och som i det att de ordsätts på en lista kommer närmare förverkligande. Större delen av alla listade saker eller verksamheter kommer aldrig längre än listan. Det stör mig inte så mycket som det borde kanske – men för mig är listan inte en vägvisare att slaviskt följa, utan mer en möjligheternas domän.

Jag älskar följaktligen boklistor. Prisnomineringslistor, julbokslistor, åretsbästalistor, biblioteketrekommenderarlistor, DN:s veckansbästaböckerlista… Jag skriver upp i min telefon så att jag ska komma ihåg titlarna när jag går till biblioteket – men kommer oftast ifrån bibblan med helt andra böcker än de som står på listan. Det beror dels för att de där listböckerna oftast är utlånade, och dels för att andra impulser rycker tag i en. Och det är bra. Hur blir man en mer kompetent och allsidig läsare om inte genom att se till att utsätta sig för böcker man inte redan visste om att man ville/behövde läsa – också?

De fysiska böckerna har en otrolig fördel gentemot eböckerna – de SYNS. De står där i hyllan och ropar, mer eller mindre stillsamt, till den förbipasserande läsaren. E-böckerna behöver synliggöras. Det kan man göra med listor. Jag tänkte göra det i den här kategorin på ordfog-bloggen. Men omedelbart ska sägas:
1) listorna jag gör kommer enbart (gissar jag) att vara av intresse för stockholmare. Jag tänker lista e-böcker som finns tillgängliga på Stockholms Stadsbibliotek nämligen.
2) jag vet ännu inte riktigt om det är att betrakta som något bra eller som något dåligt. Borde jag, för att bidra till författares levebröd, strunta i att rekommendera biblioteksböcker (för man får mer pengar i fickan av en såld bok än av en utlånad bok)? Och eftersom nu e-böcker är en så märklig konstruktion i förhållande till traditionell upphovsrätt och betalning blir varje e-boksutlån jättedyrt för biblioteket… vilket i sig är illa för jag vill ju att biblioteken ska vara starka, livaktiga och innehållsrika. Rävsax?! Motarbetar jag biblioteket i detta?

Eftersom nu jag ändå tycker att e-böcker är kalasbra, eftersom jag faktiskt tillhör dem som alltid har varit storkund hos biblioteket och kommer att fortsätta att vara storkund hos biblioteket, så börjar jag med dessa listor – trots ovanstående möjliga invändningar. Om nån övertygar mig om att det är dumt får jag väl ändra mig. Och om ingen annan har nytta av listorna så har jag det i alla fall själv: jag samlar läsning av olika slag på hög.