Kategoriarkiv: Fortbildning

En badge – och vad jag har lärt mig! (ny rubrik på gammalt inlägg – för jag FICK ju en badge!)

Den 12:e september skrev jag ett inlägg på bloggen om Det digitala skollyftet som en möjlig väg för lärare att utveckla sin digitala kompetens tillsammans med andra. Och ja, vi behöver utveckla vår digitala kompetens. Här fanns (finns) en möjlighet! Så här blev det för mig under hösten 2013:

Först bestämde jag mig för vad jag ville lära mig mer om…
På Skolforum talade jag med Anna Kaya, en av initiativtagarna till #digiskol* Samtalet kan du se här, och då hör du att Anna Kaya frågar mig vad jag ville lära mig. Och jag visste inte riktigt. Så kan det ju vara, man vet att det finns så mycket att lära sig, men ser inte riktigt vad det är som verkar vettigast att satsa på.
                     Jag bestämde mig i alla fall för att försöka lära mig mer om script, det vill säga en slags ”hjälpprogram” som kan göra att alla elever får en egen kursmatris eller något annat slags dokument, eller att alla rutor i en en viss matris för en viss klass markeras med en viss färg (för att visa att de klarat kunskapskraven t.ex.). Det var ganska många som ville jobba med detta visade det sig – och det finns en hel del färdiga script att använda, kopplade till GoogleDrive. En del av dessa script hade jag tittat lite på, både Johan Falks StudentMatrix (som skapar, delar ut och markerar i kursmatriser), och Doctopus (som skapar och delar ut dokument till elever). Sen fanns där gClassfolders, som skapar mappar enligt ett genomtänkt system till eleverna och som tillsammans med Doctopus skapar ordning och reda i strukturerna – något som både mina elever och jag ofta saknar, och Flubaroo som är ett magiskt självrättningsscript som Sven Järgenstedt hjälpt mig använda tidigare.
För alla som jobbar/t med script skapades illersnabbt en fb-grupp för frågor och svar, och en ”kurssite”. Upplagt för kollegialt lärande alltså!

…och sen tog vardagen över…
En och annan känner nog igen sig. Nog satt jag ett antal kvällar och försökte lära mig nytt, men uppsatsrättningar och utvecklingssamtal, och extra föräldramöten och elever som inte alls nådde målen och måste få mer hjälp och stöd utan att jag hade en aning om hur och när – det tog över. Inte deltog jag i samtalen på fb, inte bidrog jag till kurssiten.

…med små, små tidsfickor…
Men ibland kom de där, möjliga hålrum för att sitta extratid vid datorn och försöka få grepp på något av det där jag ville lära mig. Och jag valde att satsa på StudentMatrix i första hand. Tack vare Johan Falks fantastiskt tydliga och pedagogiska instruktioner (kan inte nog rekommendera) skapade jag kursmatriser för två av tre klasser, och började markera i dem. Så lätt det gick när jag fått tampas en stund med materialet!
            Jag arbetar mycket med kursmatriser, både i undervisningen (vad är det nu vi håller på med, vilka kvaliteter är det vi ska försöka uppnå, hur förstår vi skillnaden mellan olika kvalitetssteg?) och i den kontinuerliga bedömningen. Och jag HAR tyckt att det är joxigt att markera i alla individuella matriser. Det MÅSTE man förstås göra – ingen elev är ju riktigt den andre lik – men en hel del grundinställningar kan man ju fixa. Här tycker jag alltså att jag via StudentMatrix får ett tidsbesparande arbetssätt som möjliggör en tydlig kommunikation mellan mig och eleven kring vad jag ser.
                gClassfolders, som verkar som en utmärkt hjälp, har jag inte fått att funka. Det beror inte på att det inte finns vänliga och hjälpsamma kollegor därute i cyberrymden: jag har fått mycken hjälp och uppmuntran i Google+gruppen som diskuterar just gClassfolders. Men kanske är det så, trots allt, att jag inte riktigt sett samma stora behov för detta script just nu (när jag BÖRJAR med en ny klass, då kanske det blir desto mer användbart. Men de klasser jag har har jag ju skapat rutiner för redan…).
                Doctopus, till sist, är enkelt och mycket mycket användbart. Nu har jag börjat dela ut dokument till eleverna, så att de har dessa i sin mapp på GoogleDrive helt självklart – och när de så småningom får datorer att använda i skolan ser jag stora möjligheter med att dela ut lektionsmaterial vi ska använda på det här sättet. En bra tutorial för Doctopus som hjälpte mig att förstå hur det funkar finns här.

…som skapade nya möjligheter.
En bieffekt av att jag lärt mig StudentMatrix är att jag börjat använda Googles kalkylark istället för dokument för att göra kursmatriser i. Och plötsligt hittade jag nya sätt att snabbt och tydligt kommunicera med elever.
När mina treor senast höll en muntlig arumentation (enligt NP-modell, fast om annat ämne), delade jag ut en matris till dem var, där det fanns två blad. Ett blad var för deras egen självskattning, och ett blad för min betygsbedömning. Min tanke (som vi sedan prövat – med gott resultat tycker jag) är att eleven först ser sin framställning (som jag filmat och lagt som olistat klipp på Youtube, för att sedan dela länken med den enskilda eleven), och sedan går in och markerar i sin egen matris. Sedan gör jag sammaledes – och så kan vi tillsammans diskutera både det vi sett på samma sätt, och det vi möjligen betraktar med olika ögon. För att det skulle funka för eleverna gjorde jag en instruktionsfilm, där möjligheterna med färgmarkeringar och kommentarer beskrivs.

Kanske ingen badge – men mina nya skills har jag med mig!
När man avslutat sin #digiskol-satsning kan man ansöka om en ”badge”, en slags digital stämpel på att utbildningen är genomförd och att man möter kvalitetskriterierna (lär mer här). Det vore ju kul att få en – men det är faktiskt inte huvudsaken. Jag har lärt mig nya och lite smartare sätt att kommunicera med mina elever, det är det viktiga. Och jag vet av erfarenhet att så fort jag lär mig nya saker öppnas också möjligheter som jag inte tänkt på förrän de där nyheterna liksom börjat sätta sig. Vilka dessa nyheter är vet jag inte… än. Det kommer nya dagar, nya lärdomar.

Och med det tänker jag att det blev ett gott slut 2013!

*som hashtagen på twitter lyder – en slags söksträng kan man väl kalla det: sök på #digiskol så får du alla tweets med denna ”markör”. Nybörjare på Twitter (och svårt att se nyttan med ytterligare en kanal för allehanda socialt sammelsurium)? Läs Christina Löfvings artikel ur Svenskläraren nr 4/2010: Twitter – vad och hur som också finns publicerad på hennes blogg itmamman.se.

En studiedagseftermiddag med didaktiska samtal utifrån Dylan Wiliam?

En havererad studiedagsplanering inför måndagen v 44 – nej, jag kommenterar icke detta – innebar diskussion av möjligt goda sätt att använda tid på. Ett förslag i kollegiet var att vi skulle kunna mötas för att se en föreläsning av Dylan Wiliam, och sedan föra didaktiska samtal utifrån det vi sett. BRA idé tycker jag!

Nu blir det ingen sådan möjlighet just denna måndag, men troligen som ett alternativ på en annan studiedag under läråret (kanske den den 3 december? Vem vet?).

Om man vill förbereda sig lite eller mer, eller helt enkelt bara är nyfiken på Wiliam har jag följande förslag:

lite som ger mycket:

en crash-course i Wiliams forskning och syn på hur man som lärare kan utveckla sin professionella förmåga får man genom att läsa artikeln i LÄRA n3 5 2013 s 23ff
Lite mer, och också en bra ruta med hänvisningar till forskning finns i en artikel i Pedagogiska Magasinet från 2011
o
ch längst ner på sidan finns en filmad föreläsning (38 min) från ”The schools Network Annual Conference” – jag har dock inte lyckats lista ut vilket år…

mycket som ger mer:
läsa boken ”Lärande bedömning” (finns några ex i biblioteket på skolutvecklingshyllan)
läsa Wiliams artiklar från hemsidan www.dylanwiliam.net

kritiska synpunkter på implementering av formativ bedömning:
(Tack till Pernilla Lundgren på Pedagog Stockholm som bistått med hjälp att hitta kritiska artiklar – det är inte så lätt alltid)
har redovisats i studier från Norge och Canada – och också i delar av Wiliams egen forskning. Ett blogginlägg på Pedagog Stockholm diskuterar detta här
Det finns också kritiska synpunkter på hur begreppen formativ och summativ används och en diskussion av hur formativ bedömning ska implementeras för att faktiskt fungera, vilket man kan läsa omhär i en artikel med ursprung Princeton 2011
och sedan finns också  ifrågasättande av Wiliams artikel från 1998: är verkligen effekterna så stora? (artikel från Arkansas 2009)

Föreläsningen (38 minuter – klart intressanta!)

Föreläsning på Östra Real 7 okt 2013

En del av morgondagens studiedag är vikt åt förstelärarna (Fredrik Hollsten, matematik, och jag i svenska) som ska hålla varsin 45 min presentation. Mina minuter kommer jag att ägna åt kollegialt lärande på olika sätt: fokus lässtrategier och formativ bedömning. Mina bilder kan man hitta på slideshare (fast jag har tagit bort sådana som jag bara får visa i klassrum och inte lägga ut i en presentation tex).

Digital utbildning i takt med tiden

Det finns andra sätt att utveckla digital kompetens än PIM (tack och lov). Alldeles snart startar Skollyftet en kurs under namnet “Digitala Skollyftet – och det vidgade kursbegreppet”. Den kommer att genomföras under 10 veckor (med uppehåll för julledighet). Så här beskrivs kursen av Sara Mörtsell (som jag skrivit tidigare om på den här bloggen), en av initiativtagarna:

Den här kursen kan beskrivas som en MOOC – massive – ingen begränsning i hur många som kan vara med – open – både öppen till innehållet och så klart gratis – online – alltså helt på nätet och course- en kurs alltså – men vi kan också byta ut c till collaboration – därför det handlar om ett enda stort samarbete  och därifrån är inte steget så långt att tänka c – för community. Alla de här aspekterna ryms i det utvidgade kursbegreppet som handlar om att vi är många och olika och när vi samlas kring gemensamma nämnare så händer saker.

Så, här är tre delar av vad Digitala skollyftet förenar.

Först har vi då olika digitala medier och verktyg som möjliggör möten och erfarenheter som inte alltid varit självklara. Den första delen handlar om Digital kompetens. Vi utvecklar vår förmåga till att använda digitala verktyg till lärande, skapande och kommunikation.

När vi använder dem så gör vi det med ett förhållningssätt som bäst sammanfattas som ”sharing is caring”. Vi bygger en delakultur när en persons frågor och erfarenheter blir till ny insikt och kunskap hos en annan.  Kunskapsdelningen handlar om att vi ömsesidigt lär ut till andra och lär av andra inom kollegiet.

Det här leder oss fram till den tredje delen av Digitala skollyftet och den handlar om att vi vill använda våra verktyg och vår delakultur när vi i vår vardag sysslar med skolans alla diverse utmaningar –  det är för utvecklingen av den roll man har i skolan – helt kort ”skolutveckling”.

När vi deltar i kursen kommer vi att få tillfälle att utveckla de här olika förmågorna och öka vår kompetens på flera sätt. Därför kommer man ha möjlighet att få Digitala skollyftets open badge – ett digitalt märke som fångar både formellt och informellt lärande så att det blir synligt även för andra.

Det HÄR är en fortbildning och kompetensutveckling som jag verkligen tror på. Jag föreslår att du genast går till din rektor och diskuterar din fortbildningsplan för året, och klurar på om inte Skollyftets kurs skulle kunna vara något för dig? Det ska jag göra. Läs mer här om kursen och om anmälan!

 

Vad är effektiv kompetensutveckling?

Frågan är högst relevant, det är inte mödan värt att lägga ner kraft och tid på sådant som faktiskt inte har effekt. Min egen upplevelse – som ju då är högst personlig och bara står för mig – är att det finns väldigt mycket av kompetensutvecklingsarbete som jag ägnat mig åt och som jag ”utsatts för” som inte varit effektivt. Någon som känner igen sig?

Helen Timperleys forskning

Det är nog inte bara jag som har upplevt mindre effektiv kompetensutveckling.  Den nya zeeländska professorn Helen Timperleys forskningsområde är främjandet och organiserandet av lärares professionella lärande och utveckling, och hennes studier visar med önskvärd tydlighet att det finns ganska många – förfärande många – insatser som INTE ger effekt, annat än på läraren. Bra i sig, men det är nog förändrade resultat hos eleverna som är det vi är ute efter… Och det går, visar samma forskning, att genomföra!

Helen Timperley har genom sin forskning funnit tio faktorer som är centrala för lärares professionella lärande. Hennes egen rapport finns på engelska att läsa här, eller sammanfattad på svenska i en skrift utgiven av Kommunförbundet Skåne som du kan läsa här.

De tio faktorerna som skapar förutsättningar för lärares professionella lärare

Timperley talar alltså om tio faktorer som är centrala för att kompetensutveckling ska vara effektiv, ge resultat, faktorer som bör styra en skolas fortbildningsplan, och genomsyra hela verksamheten:

Vad är det lärare behöver lära för att göra skillnad för sina elevers lärande?

  • Principle 1: Focus on valued student outcomes
    Alltså: det är det som gäller elevernas resultatförbättring som är relevant.
  • Principle 2: Whorthwhile Content
    Och bara det som faktiskt visar sig HA effekt. Hur vet man det? Till exempel genom att hålla sig till forskning och beprövad erfarenhet (i kombination).
  • Principle 3: Integration of Knowledge and Skills
    Teori behövs – och praktik där teorin prövas och används.
  • Principle 4: Assessment for Professional Inquiry
    För att veta vad man ska utveckla för att eleverna ska utvecklas bättre måste man veta en del om (sina egna) elevers utveckling…

Och för att kunna få till stånd ovanstående krävs det vissa saker, lärares lärande kräver enligt Timperley

  • Principle 5: Many Opportunities to learn and Apply Information
    En gång är ingen gång.
  • Principle 6: Approaches are Responsive to Learning Processes
    För läraren måste det finnas både en vilja men också en möjlighet att förena den nya kunskapen med den egna praktiken. För att anknyta till Wiliam: undervisningen ska förbättras inte för att den är dålig, utan för att den kan bli ännu bättre. Men då är det (sällan) vettigt att kasta ut allt man har utan tvärtom att bygga vidare på det man har. Men bygga vidare.
  • Principle 7: Opportunities to process new learning with others
    Timperley betonar det kollegiala samarbetet!
  • Principle 8: Knowledgeable Expertise
    För att komma vidare behöver man förstås ett inflöde, ”experthjälp” som sätter igång, utmanar, visar på vägar.
  • Principle 9: Active Leadership
    Och det pedagogiska ledarskapet är ett NAV i detta – utan en tydlig, vederhäftig och målinriktad pedagogisk ledning kommer det inte att bli resultat på skolnivå.
  • Principle 10: Maintaining momentum
    Och som sagt, en gång är ingen gång…

Det tar tid och vi har inte tid!

Jag har mycket svårt att tro att Helen Timperley skulle uttrycka sig så vulgärt, men andemeningen i hennes framställning är faktiskt: bullshit. Inte att detta TAR tid, för det gör det. Men tid är en prioriterings- och organisationsfråga. Skolledningen har ett huvudansvar, vilket inte betyder att den enskilde läraren kan sluta tänka. Det bästa prioriteringsarbetet görs tillsamman.

Raketeffekt!

När Helen Timberley för ett drygt år sedan besökte Malmö och höll två seminarier om sin forskning där, berättade hon enligt Pedagog Malmö att ”de skolor som lyckades organisera lärares professionella lärande och utveckling, märkte positiva effekter redan efter åtta månader. Efter tre år lyfte elevernas resultat med raketfart. Till och med de mest tvivlande och motvilliga lärarna ändrade sig eftersom det gjorde deras undervisning mycket enklare.”

Det skulle jag vilja se på Östra Real. Lite raketeffekt. Vi är bra – och kan bli bättre.

Reading for life!

Den internationella organisationen ”Reading for life” arrangerar i november (28-29) sin första internationella konferens i Uppsala. TÄNK om nån från vår skola kunde delta?

Vad är ”Reading for life”? Så här står det på hemsidan: ”It is possible to change the inequality in classrooms. The literacy program Reading to Learn has shown that it is possible for teachers to close the gap between high and low achieving students and to improve the situation for disadvantaged learners.”

Se den korta videon med  Dr David Rose, Director of Reading to Learn där han beskriver vad det handlar om (och känn igen dig: det är det här vi vill lägga fokus på – ju!)